Whiskyåret 2010 del III

lagerhus-svartvitt-red

DE BÄSTA MOGNA OCH ÄLDRE…

Highland Park 40 år (score 20/20)

Fantastisk. Komplex, värmande, elegant, otroligt välbalanserad med strama drag av ek och fat på ett sätt man bara drömmer om. Eftersmaken är så lång att den räcker ända hem var du än bor… En av de bästa whiskys jag hittills smakat. Inte helt olik en äldre Ardbeg från 1970-talet.

Tomatin Signatory 40 år 1967 (score 18,5/20)

En spänstig och trevlig whisky med tanke på åldern, bra balans mellan stramt och mjuk sötma, komplex med bred komposition och läcker fatkaraktär. Sherrydragen är riktigt smaskiga.

Strathisla Gordon & MacPhail 40 år (score 18,5/20)

Sensuell pralindoft, smaskig och riktigt komplex smakbild med både kraft och mjuka drag. Välkomponerad och riktigt bra ekfat som backar upp det hela. Mogen kärlek på flaska.

Strathisla Gordon & MacPhail 30 år (score 18,25/20)

Lillebror till ovanstående kan man säga. En toppenwhisky som visar att bra fat ger massor av dofter och smaker utan att det blir trött eller träigt. Stor njutning och det till ett i åldersgruppen otroligt bra pris.

Highland Park Dewar Rattray 24 år 1981 (score 17,5/20)

Ännu ett exempel på hur väl whisky från HP åldras; en symfoni i doft och smak med komplexitet och en läcker balans mellan söta toner, sälta och torvrök. Maffig, varm och läcker.

…OCH DE SÄMSTA

Ayrshire Duncan Taylor 32 år 1973 (score 5/20)

En verklig raritet och dyrgrip, men det har inte ett smack med kvalitet att göra i detta fall. Märklig dryck som har väldigt lite med whisky att göra, en sorts mix av godis, schampo och sprit. Kanske kan fungera som obskyr drinkbas?

Kinclaith Gordon& MacPhail CC 1967 (score 5/20)

En legendarisk och svåråtkomlig lågländare men det är återigen inget kvalitetstecken… en synnerligen märklig och egen whisky med en hel del kemiska toner blandat med inslag av metall och prägel av sämre fat.

Littlemill Signatory 36 år 1967 (score 5,5/20)

Doften är ganska trevlig men sen kommer en tvålchock till smak som är så mycket parfym och slisk att ”three fingers of Four Roses” plötsligt känns välkommet… Odrickbart!

Publicerat 23 januari, 2011